Kneg och pepparkaksdeg

Ikväll bakades den absolut första pepparkaksdegen här i huset! Det är minst lika efterlängtat som den första snön eller julavslutningen. Man står där och rör vid spisen medans de juvligaste dofter av jul sprider sig till varje vrå i köket. Sen måste degen  vila över natten innan man äntligen kan få baka gummor, grisar, hjärtan och älgar. Det tär på tålamodet men när det väl är dags så är spänningen uppbyggd så det heter duga. Sen gör i alla fall jag det stora misstaget att tänka "jag ska bara smaka en liten bit" för när man väl har börjat att käka pepparkaksdeg så går det inte att sluta, (ni som har vart med om det förstår vad jag menar). Det blir som med chips eller godis, man märker det inte förens det är försent och man har ont i magen.  Det är nostalgi på hög nivå att baka pepparkakor. Bara vid receptet får jag bra vibrationer, det är ett recepthäfte från Milda som heter "Hur du lyckas med julen". Vi har använt det sen jag var liten och jag kommer ihåg hur jag älskade att titta på steg-för-steg bilderna och drömma om ischokladen och kolorna.  Nej jag kan inte komma på några som helst nakdelar med att baka pepparkakor (möjligen magknipen efteråt, men det är det värt).

I <3 Pepparakakor

De får mig tom att glömma att  skolan är dum i huvet!