Plötsligt händer det...

...man slås av en tanke, en vetskap, insikt om något och den stora frågan blir - vad gör jag nu då?

Jag har efter ett antal månader som medlem på kokaihop äntligen fått den berömda ur vagnen (ni fattar) och börjat följa några hemmakockar. Jag tyckte det var en bra funktion till att börja med men efter några dagar så känner jag mig som en stalker. Jag gissar att om en riktig stalker hade förmågan att känna lite samvete så skulle det vara så här.

Fru NN har kommenterat ditten. Frk NN sparade ditten i ämnet datten. Hr NN skrev ut det och det och en annan NN laddade upp en bild. Ni fattar?! Det känns obehagligt å mina favoriters vägnar att följa deras minsta lilla rörelse som inloggade här, det är inte min grej riktigt och jag trodde att "följa" någon innebar att jag skulle få veta om den och den var inloggad samtidigt som jag är det. Vad gör jag nu? Jo, jag får nog lov att  rensa favoritlistan så jag slipper känna så här.

Jag har efter åratal av fladdrande runt på andra matsajter äntligen funnit den som rockar min värld på alla möjliga och omöjliga sätt. Att kokaihop blev vald till bästa matsajt 2011 förvånar mig inte ett dugg. Här hittar jag allt jag vill ha och utan krångel. Sanningen är att jag hittar nog lite för mycket för jag har ingen skrivare så jag skriver ut alla valda recept förhand. Eftersom jag hittar lite för många potentiella favoriträtter så börjar det bli jobbigt att skriva, skriva och skriva ännu mer. Vad gör jag nu då? Jo, käringen får allt ta och komma iväg och inhandla en skrivare!

När jag slagits av en tanke, en vetskap, en insikt om något och kommit på svaret på hur jag ska lösa det så är jag väldigt glad över att jag fungerar så här, tänk om man aldrig skulle göra det...och tänk om alla tankar och insikter var lika lätta och triviala som dessa två? Skulle det verkligen vara nåt...? Plötsligt inser jag att livet inte är så dumt ändå. Jag behöver både med- och motgångar - allt av det som kallas livet :-)