Lottas förhållande till skumma djur

Det är något med kombinationen Lotta och djur som är illavarslande... Nu är det tidig onsdag morgon och jag började, min nya vana trogen, dagen med att baka frukostbröd samtidigt som jag lyssnade till Wet Nose Wednesday, ett radioprogram där de presenterar olika hemlösa djur som behöver ett boende. I dag pratade de om en liten fläckig hund. Det torde vara tämligen enkelt att räkna ut vem som fick spelet och upphetsat hoppade runt i köket, stänkandes deg högt och lågt. Vem undrar någon? Jo, självfallet MOI. Nu blir det till operation övertalning och försöka övertyga Farbror David om att han absolut behöver en hund...

För ett tag sedan gjorde jag den trevliga bekantskapen av en tvättbjörn som håller till i närheten av en soptunna vid Golden Gate. Sannolikt så brukar den rota runt efter ätbara saker där. Redan första gången jag såg den så började givetvis min skadade hjärna att fundera i banor kring att den kanske var hungrig och ensam. I går kväll så lurade jag så med mig kära kompis S till bron under förevändning att jag absolut behöver fler foton på den i mörkret. Detta är ju sannolikt världens dimmigaste stad så jag påstod att det är alltid bra att ta ett antal foton extra och igår var det perfekt väder.

Jag berättade om den stackars lilla tvättbjörnen och att vi absolut måste köpa med något till den lilla kraken. Sagt och gjort, vi inhandlade nötter och begav oss i väg. Vi satt på parkeringen och såg bron. Vackert! Tvättbjörnen kom och den var inte det minsta rädd (jag lockade den med nötterna) och vi, eller rättare sagt jag kunde gå rätt nära och fotografera den.

Efter att ha försett björnen med nötterna (vilket senare visade sig mindre klokt)
fortsatte vi att gå närmare bron och gick upp för en trappa för att få den perfekta utsikten. Då märkte vi att vi hade fått en stalker efter oss. Den söta tvättbjörnen följde efter oss och nu var den inte så söt längre eftersom tvättbjörnar faktiskt attackerar människor. Den följde efter oss upp i trappan och vi snabbade oss att ta kort på bron och sen sprang vi till bilen. Haha, vilket vilddjurs äventyr! Hade jag verkligen använt min hjärna och tänkt rationellt så hade jag säkert insett det ointelligenta eftersom tvättbjörnen hade vissa stalkertendenser redan förra gången jag träffade på den.

Fiskmåsbajs i Fishermans Wharf är andra ord som skulle kunna sammanfatta min vistelse här. En dag så åkte jag och Tant S in till staden för att shoppa lite.
Vi strosade  i affärer och åt en makalös skaldjursmiddag på en av alla fiskrestauranger nere vid Fishermans.
På bryggorna nere i hamnen låg alla sjölejon och skrek fortfarande. När vi stod där och filosoferade kom det en fiskmås av sizen XXL oxh sket i huvudet på mig. Eftersom jag lider av måsfobi av den värre graden så blev det lite skrik och lite ojande från mig innan Susan fick hämtat våtservetter och hushållspapper i bilen och torkat mig hjälpligt ren. En lysande dag med andra ord. Mina tankar vandrar osökt till kära vännen Anna som går hemma i Sverige och slavar på ett stort sjukhus i väst. Hon brukar få göra utryckningar och rädda mig från måsar som vill ha min glass, påträngande duvor i Brunnsparken etc. Anna, varför är du inte här och räddar mig???

Solong från den farliga staden