Hundmat eller frukost?

Här kommer en liten rapport om hur det gick till då jag nästan förgiftade min arbetskamrat.

Jag skulle vara snäll, trodde jag, och ta med min och kollegan Roberts nya favoritföda under nattarbetet. Nämligen de supergoda havreringarna som vi med god aptit brukar sätta i oss till frukost tillsammans med mjölk och banan. Denna vana har på kort tid närmast utvecklats till något av en besatthet och det sista vi gör innan vi skiljs på morgonen är att göra upp vem som tar med sakerna till nästa arbetspass.

Jag som även i vanliga fall kan te mig något disträ måste denna vecka dock ha överträffat mig själv, då det som absolut inte fick ske ändå skedde... Pedantisk som jag är klarar jag inte av att ha fula papperspaket stående hemma i skafferiet utan alla specerier packas prydligt och snyggt om i olika stilfulla burkar när jag kommer hem från affären. Tyvärr så lyckades jag denna vecka förväxla hundens godisar (som är identiska  med havreringarna utseéndemässigt) med frukostringarna. Förkyld och snorig som jag är reagerade jag givetvis inte på att de luktade annorlunda än vanligt.

Glad i hågen kom jag så till jobbet på måndagskvällen och meddelade glatt att jag, precis som utlovat, hade tagit med vår frukostkorg. Döm om min förvåning på morgonkvisten då min kollega gjort i ordning sin tallrik, satt skeden till munnen och utbrister; men Lotta, vad är detta för någonting? Du har ju givit mig Frolic.

Antar att det bara är att vänja sig vid att jag hädanefter inte bara kommer vara känd som Syster Laxoberal utan även som Frolictjejen. Jag kanske skulle starta en ny reklamkampanj: Jag är inte bara sjuksköterska utan också hundägare, så jag vet hur viktigt det är med en balanserad kost... Vad tror ni? Kan det vara en framtida karriär?