Honnar å ongar å hembryggt äppelvin.....

Jag gillar att göra matprylar själv, älskar att testa saker jag inte gjort förr, och när jag gör det ska det göras mycket. Jättemycket.

Varje år plockas det fläder av alla jag lyckas tvinga ut. Mycket fläder, för alla vill ha flädersaft, och mamman vill inte bara ha saften, utan även ett rejält antal påsar med blommor i frysen, omattifallatt. Den godaste flädersaften är den som man har vanilj i. Den roligaste är den som får stå på jäsning i källaren för att bli vin. Har ännu inte provat att kombinera de två varianterna, eftersom vinet vi gjorde för x antal år sen fortfarande finns kvar....

En varm sommardag bestämde jag oss för att det var fläderdax. Jag hade av en fläderspanare blivit tipsad om ett ställe som var proppfullt med fläderbuskar, så vi begav oss dit, rustade till tänderna med saxar och plastpåsar. Klockan var strax efter middagstid och allt var stilla. Det dallrade i luften av värmen och det enda som hördes var binas och flugornas surrande kring den gamla övergivna gården. Stallar, lada och boningshushus stod tomma med gapande svarta fönster, och eftersom jag är utrustad med en ovanligt livlig fantasi tillika nyfikenhet, började jag genast fundera över vilka som hade bott där tidigare och hur de haft det. Dessutom älskar jag gamla övergivna platser, det är en spänning som kvillrar i hela kroppen när jag får möjlighet att utforska sådana ställen, gärna med kameran som sällskap!

-´Hoho! Kommer du? Jag väcktes raskt ur mina tankar av maken som stod och väntade vid en husknut, lätt otålig. Jag tog saxen och påsen och gick bort till honom. Ett litet men dock problem visade sig strax, nämligen att det inte bara var fläder det kryllade av, utan även nässlor. Försök trampa undan nässlor med sandaler, samtidigt som du står på tå för att nå de finaste fläderklasarna! Inte helt enkelt, i synnerhet när de finaste fläderblommorna sitter högst upp på träden.....

Ett antal påsar fyllda med fläder senare, var vi klara. Sönderrivna armar och extremt nellade ben vittnade om att hade fått jobba rejält för våra blommor. Vi gick en liten extra spanarrunda runt gården, sen satte vi oss i bilen och körde hem.

Väl hemma fick vi låta flädern stå, nu skulle det göras midda och en massa andra husligheter innan det var dags för saften! Klockan var nog runt tio på kvällen när vi drog igång med projektet fläder, men vad gjorde det? Kvällen var ung, natten ljus och dessutom hade vi ju semester.

Maken räknade klasar och jag läste vin- och saftrecept, mätte socker och tvättade citroner. - Vi gör väl dubbel sats vin? frågade jag maken, som ivrigt nickade samtidigt som han räknade klasarna. Jag tog vår största gryta, hällde i vatten och lät koka upp. Hällde sen i socker och lät smälta medan jag sakta rörde runt och försökte låta bli att skvätta. Tre timmar senare rörde jag fortfarande runt i samma gryta, dimmig av trötthet och så irriterad på mig själv och min oförmåga att kunna tänka före handlande, att jag kunnat sparka mej själv på smalbenen. Det är nämligen såhär, att om man ska göra vin måste man ha i jäst. Jästen kan aldrig röras ut i varm vätska, utan den måste svalna innan man tillsätter jästen. Klockan tre på natten hade smörjan svalnat såpass att jag kunde släppa ner jästen i grytan, tvätta händerna och gå till sängs, där redan maken snarkade sen ett antal timmar tillbaka.

Nu har det gått ett antal år sedan vi genomförde vinprojektet. I vår lilla källare under köket står fortfarande två lådor flädervin, säkert lika promillefyllda som odrickbara, och varken maken eller jag orkar riktigt med tanken att släpa upp möget och ösa ut det. Med tanke på hur man mår dagarna efter man druckit det vederstyggliga eländet, vet jag inte heller hur ledningarna skulle må av att vi hällde ut det. Men...... vi behöver ju aldrig köpa ogräsmedel mer. Vi kan köra med flädervin istället. Back to nature!