Goda semlor trots katastrofjäsning

Man får ofta höra om framgångarna i köket men sällan om gångerna som man misslyckas. När Anders kom hem till mig igår och vi skulle påbörja baket var vi båda taggade till tänderna. Anders hade med sig en mortel från mitten på 1600-talet för att mortla kardemumman och en matberedare  från 80-talet så vi kunde fixa hans variant på mandelfyllning. Varje gång vi får för oss att laga mat eller baka ihop gör vi det på vårt sätt och blandar gärna in historiska verktyg som Anders fyndat runt om i Sverige. 

Morteln var så lätt att jobba och man funderar lite på vilka som använt den innan när man mortlar kardemumman. Det är oerhörd skillnad på att stöta kardemumman själv och att köpa färdig mald. Hela köket får doft av kardemumma!

Som de köksnördar vi är så förberedde vi allt innan vi började och eftersom vi delade receptet på hälften så kom mina amerikanska bakmått där man inte behöver höfta sig till vad som är en tredjedels matsked utan bara behöver dra en ett litet "reglage" till 1/3 och så får man det exakt. 

I detta fallet hade jag massa torrjäst hemma så därför ville vi använda den. Något som jag lärt mig är viktigt är att se om jästen lever innan man börjar med degen. Detta gör man genom att ta en del av den uppvärmda degvätskan och blanda det med jästen och låta den stå nån minut eller två. Det som skall hända är att det skall börja bubbla så du vet att jäsningprocessen fungerar och jästen lever. Vår jäst levde och hade fullt med liv så vi gick vidare till att blanda ihop degen. Receptet vi använde oss av var av äldre typ och då skulle man inte blanda i allt mjöl på en gång för att sedan arbeta degen smidig utan man skulle först tillsätta tillräckligt med mjöl så att det blev en seg blandning. Den sega blandningen skulle sedan först jäsa i 30 min för att efter det blandas samman med resten av mjölet till en smidig deg och sedan jäsa en gång till. 

Det var här vi stötte på problem! Det ville inte jäsa den andra gången. Vi hade kollat jästen och arbetat degen lagom mycket så glutentrådar var ok och att degen kommit upp i en lagom temp. Ingen hände så vi satte på lite extra värme vid spisen för att se om den kom igång. Den blev lite större men inte inte tre gånger så stor som den brukade bli enligt Anders. Vi var båda konfunderade över vad som kunnat gå fel trots att vi testade temperatur, jästen och att Anders med sina bagarkunskaper tyckte degen kändes bra. Men friskt vågad hälften vunnet. Vi ville ju ha semlor så vi fortsatte med att baka ut bullarna och satte dem på sin andra jäsning. En plåt fick jäsa med hett vatten i ugnen och en annan ovanpå ugnen. Dom i ugnen reste sig angingens mer än de utanför med det hade vi nästan räknat med. Men vad skulle hända när vi gräddade dom? Skulle de bli torra, kompakta, sega?

Vi hade varsin teori:

1. Att det vore bättre att sänka värmen för att då vara säkra på att bullarna bakades igenom vilket jag tyckte var viktigare för är dom torra kan man alltid göra hetvägg

2. Att ha ugnen på 250 som vanligt men övergrädda till färgen något och hoppas på det bästa

Vi hade ju två plåtar så vi gjorde båda delarna.

Resultatet av:

1. Lite hård bulle, ganska kompakt men färdig utan att bli torr.

2. Lite bränd bulle, kompakt med konsistensen av scones. 

Tyvärr så blev det inga bilder eftersom vår besvikelse var stor och vi funderade djupt på vad som gått snett. Du kanske har en teori? Kommentera gärna!