En perfekt kombo av mat och skrivande!

Kanske jag nu äntligen har hittat ett forum, i betydelsen kanal, att dela med mig av mina erfarenheter och kunskap inom mat och resurser.

För min del har jag alltid haft begränsade - och mestadels väldigt små - ekonomiska resurser till både mat och annat i livet. Trots det har jag och min familj alltid ätit både gott och näringsriktigt.

Ett par år arbetade jag som kock, eller som benämningen då var, kokerska på dagis och på fritids. På dagis serverade jag frukost, lunch och mellanmål. Allt var lagat i köket - från grunden - om man nu räknar råvaror som frusna grönsaker och frusen fisk att laga mat från grunden. Även en del konserver som tonfisk, majs och konserverade tomater ingick i skafferiet. Mestadels använde jag dock färska grönsaker och kött. Allt bröd bakades i köket. Jag var ensam kock för 30 barn och 10 vuxna.

Sedan 1982 har jag komposterat. I och med att jag fick tillgång till en kolonilott på Järvafältet, hade jag både plats för och nytta av en kompost. Till en början bara en enkel brädkompost, men när jag flyttade köpte jag en varmkompost som placerades precis utanför lägenhetsdörren. I samma veva, 1994 eller 1995, fick vi källsortering i det bostadsområde där jag bodde med mina barn. Det handlade då om tidningar, glas, kartong och plastförpackningar. Nu minns jag inte längre om metall samlades in eller om det då fortfarande hamnade i "vanliga soporna".

Det här med sopsortering har jag sedan mina tidiga tonår brunnit för. Efter att ha läst "Tyst vår" av Rachel Carson, blev jag smärtsamt medveten om hur vi förorenar vår planet. I mitt historia fanns sedan tidigare även en morfar som vägrade använda konstgödsel, kemikalier och bekämpningsmedel i sina odlingar. Hans höns fick en stor del av familjens matavfall, och förmodligen gödslade han sina odlingar med deras avföring. Han var utbildad agronom, så kunskapen om jorden och kretsloppet var han naturligtvis väl insatt i.

Mamma färgades naturligtvis av sin uppväxt, värderingar som hon mer eller mindre medvetet förde över till oss barn. Dessutom tog hon med oss på svamputflykter varje sommar och höst, och vi lärde oss att ta tillvara det naturen ger. Hallon, blåbär, lingon, svamp, nässlor - för att inte tala om frukten från träden och grödan i våra egna små odlingar.

Numera bor jag i eget hus, med en pytteliten trädgård, men jag har inga fruktträd. Naturen finns precis runt hörnet och där finns både bär, förvildade äpplen, svamp och kirskål, nässlor och andra grödor som betraktas som ogräs, men som är utmärkt som livsmedel.

Min närmaste tätort är Järna, antroposofins knutpunkt i Sverige. 

Alla butiker säljer ekologiskt runt omkring, det finns bland annat en utmärkt hälsokost med en massa ekologiska grönsaker i Järna centrum och allt är genomsyrat av ekologi och hållbarhet.

Jag känner att jag har hamnat i en bra miljö och mina barn har adopterat sunda värderingar om natur, hållbarhet och hälsa. Där mat, hållbarhet och återvinning är tre av de största och viktigaste komponenterna.

Själv är jag inte antroposof, men jag plockar godbitarna och försöker hela tiden läsa om nya rön och lära mer om hur jag personligen kan påverka och göra skillnad.