Det kanske bara är jag...

Det kanske bara är jag, men jag tycker det är lite olustigt att gå ensam
på restaurang när jag är på tjänsteresa.
Att sitta ensam vid bordet utan att ha nån att prata med,
alla måste tro att jag är världens ensammaste kvinna.
Oftast äter jag upp på 10 minuter. Och ännu oftare stannar jag på pressbyrån och köper en implastad macka eller sallad.
Bottennappet var nog när jag gick in på ICA i Norrtälje och köpte en förpackning färdiga pannkakor som jag åt kalla (med fingrarna) på hotellrummet....

Men idag bestämde jag mig för att faktiskt gå till restaurangen på hotellet. Det var en tidig morgon (klockan ringde 04:30), en lång resa, fyra intensiva anställningsintervjuer och en incident hemma på kontoret som
jag har fått försöka lösa på distans.

Därför tog jag mod och satt ensam vid bordet, njöt en riktigt god hamburgare och ett glas vin (hemska tanke, en medelålders kvinna,
ensam på restaurang och dessutom med ETT GLAS VIN!!!). Men för säkerhets skull hade jag en bok som sällskap... Gott var det, jag är nöjd med mig själv och mätt i magen dessutom!