Från vilken gård kommer grisen?
Svensk Rapsgris – vårt allra bästa griskött
I Sverige har griskött till skillnad från nöt och lammkött ofta betraktats som något man äter till vardags men inte så ofta till fest. Det tycker vi är synd. För några år sedan startade vi upp ett projekt för att höja statusen på svenskt griskött.
Tillsammans med några utvalda gårdar började vi utveckla en närodlad foderblandning med inslag av raps. Dels för att bra foder påverkar smaken på köttet, dels för att vi vill att foderproduktionen ska vara hållbar.
Förhöjd ätupplevelse
Köttet av rapsgris är saftigt, mört och smakrikt. Tack vare fodrets sammansättning bjuder våra svenska rapsgrisar på en fantastisk ätupplevelse.
Köttet har en tydlig marmorering och en fyllig lite nötig smak. Marmoreringen bidrar till att köttet blir lättlagat då fettet gör att det behåller sin saftighet. Därför uppskattas rapsgrisen både av hemmakockar och svensk kockelit.
Här är några av gårdarna:
Esplunda gård ligger utanför Enköping i västra Uppland. Här föder man upp Svensk Rapsgris och nötkreatur. Gården har varit familjeägd ända sedan 1544.
"Viktigast av allt är att djuren mår bra"
/Per och Charlotte Nilsson som är 15:e generationens ägare.
På Halla gård utanför Kvänum i Västergötland föder Anders Gunnarsson upp Svensk Rapsgris och odlar nästan allt foder på plats.
Anders Gunnarsson är femte generationens bonde. Så länge han kan minnas har han följt med sin pappa ut i ladugården för att ta hand om grisarna. Idag bor Anders, hans fru Lisa, hennes två hästar och katten Gullan på gården. Och så grisarna förstås.
Gården som ligger i Badelunda utanför Västerås är helt självförsörjande på grisfoder. Här odlas bla höstvete, korn, havre, ärter och oljeväxter som blandas till foder.
”Våra grisar är friska och lever ett aktivt liv"
"Min ambition är att påverka miljön så lite som möjligt"
/Magnus Jansson Sörby gård
Mycklinge Skarsvad ligger utanför Västerås och här föder Johan Eriksson och hans frus familj.
Bådas släkter har varit torpare eller bönder i många generationer, så att bli bönder kom som ett ganska naturligt yrkesval för dem båda. .
"I mer än 30 år har vi kämpat för omsorgsfull djurhållning, mindre antibiotika och bättre köttkvalitet. Nu har det arbetet börjat bära frukt på allvar"
/Johan Eriksson
