Fiskemetoder och varför det spelar roll!

Kommersieltt fiske sker på många olika sätt och med olika redskap. Alla metoder har olika för- och nackdelar, och metoderna utvecklas ständigt. När man fiskar är det viktigt att fånga rätt typ av fisk, att de är färdigvuxna och att man påverkar botten och havsmiljön så lite som möjligt. Vilken typ av metod man använder beror på vilken fångst man är ute efter.

Fiskemetoder är egentligen inget vi behöver ha koll på, för väljer vi MSC-märkt fisk så ingår hållbara fiskemetoder i paketet. Men det är alltid enklare för oss att göra rätt val om vi verkligen förstår varför. 
 

TRÅLAR
Trål är det fiskeredskap som används mest vid kommersiellt fiske av stora volymer. Alltså den metod som fiskar mest fisk i världen.
En trål är ett strutformat/koniskt nätredskap som släpas efter en eller flera fiskebåtar (sk. trålare). Trålar finns i olika storlekar, från små kusttrålar till gigantiska i öppet vatten.

Bottentrål - den är bottem! Den dras fram över havsbotten med tyngder fästa på undersidan. Ett effektivt sätt att fiska men inte lika bra för havsbotten, för bifångsten som lever på havsbotte  eller för allt sediment trålen river upp (som även orsakar stora koldioxidutsläpp). 

Flyttrålen är istället placerad längre upp. Den kan ställas in på önskat djup mellan botten och ytan. Trålen dras av en eller två fiskebåtar. Svenskt fiske med flyttrål är inriktat på sill och skarpsill men i viss mån även makrill. 

Ringnotar
Ringnot, eller snörpvad som det också kallas, är det största redskapet inom garn- och nätfiske. Snörpvad är ett stort nät som läggs kring ett fiskstim, sedan dras nätets underkant samman och lyfts upp med fisken inuti.
En ringnot kan fånga mer än 1 000 ton i ett enda lyft och används vid fiske av stimfiskar som tonfisk, sill, skarpsill och makrill.

Notar/ Snurrevad
Snurrevad ser ut som en bottentrål till formen, men sätts ut och halas in mot fartyget som ligger stilla under fisket. För halning av snurrevaden används långa rep. Snurrevadsfiske bedrivs endast av ett fåtal båtar på svenska västkusten, där det används för fångst av plattfisk som till exempel rödtunga.

KROKAR & LINOR
Krokfiske utgörs av en lina med en eller flera krokar som ofta läggs ut i övre delen av vattnet eller djupare ner. Med krokredskap kan man inte kontrollera vilken fiskart som hugger på agnet.

Långrev
Långrevar består av en lång huvudlina, som har agnade eller oagnade krokar som sätts fast med jämna mellanrum. Längden kan variera från några hundra meter vid kustfiske till mer än fem mil i storskaliga fisken. Långrev kan sättas längs med botten eller strax under ytan.

Lin – och spöfiske
Det låter otroligt att man använder handlinor i kommersiellt fiske, dvs en enda lina med betad krok. Det används endast till att fånga arter med högt värde som t. ex bläckfisk och tonfisk.

GARN- & NÄTFISKE 
Garn och nät används för att fånga många olika matfiskar. Storleken på maskorna skall säkerställa att man fångar rätt storlek på fiskar. 

Trots detta så fastnar tyvärr även andra fiskar i näten. Ett annat stort problem är det så kallade spökfisket, där förlorade fisknät driver runt i haven och fortsätter att fånga fisk under lång tid. Detta på grund av att de syntetiska plastfibrerna inte bryts ner.

Drivgarn
Drivgarn är nät som sätts ut med flöten vid vattenytan och får driva med strömmen. De kan vara flera kilometer långa och bildar en nätvägg för fisk som simmar förbi.
Drivgarn används vid sill-, lax- och makrillfiske ute till havs, men är förbjudna i Östersjön sedan 2008. Drivgarn orsakar ofta stora bifångster av sjöfågel, småvalar, havssköldpaddor och hajar.

Förankrade, bottensatta garn
Bottengarn eller sättgarn används vid fiske av till exempel rödspätta, piggvar, havskatt och torsk. De består av ledarmar med nätdukar fastsatta med tyngder eller pålar på botten. Fisken leds in i en fålla, som kallas huvudet, genom en trattformad ingång.

 

Källor: Källor:  MSC, WWF, Naturskyddsföreningen, Norskfisk, Spisa & Livsmedelsverket