Tjäder och orre

Icequeen efterlyste ett recept på orre, så jag plockade i samlingarna. Kom på att för att tillaga skogsfågel (vilda flygfän alltså) behövs en del lite allmänna kunskaper som knappast får plats i receptet.

Om vi håller oss till tjäder och orre;

Tjädern är störst, en tupp väger ca 2 kilo, hönan ca 1,5. Hönan anses godast, är lite mörare och räcker till 5-6 portioner. Orrtuppen väger drygt 1,5 kilo och hönan (godast även här) ca 1 kilo.

Lite kul med orren är att bröstköttet är tvåfärgat – ser väldigt dekorativt ut. Orren är också lite mildare i smaken än tjädern.

Gemensamt för båda är att stektiden varierar ganska mycket mellan ung och gammal fågel. Om man inte vet vad man fått hem i köket får man prova sig fram. Färgen på köttsaften tycker jag är svår att se i grytan men prova att bryta lite i vingfästet – det ska ge med sig lätt när fågeln är klar. 

En annan gemensam nämnare är att de är fettfattiga, alltså inte mycket till fett under skinnet heller. För att skinnet inte ska bränna sönder och för att köttet ska förbli saftigt är det alltså bäst att lägga tunna späckskivor över fågeln vid tillagningen. Inte så krångligt som det låter.

Vanligast är väl att steka fågeln i gryta. En stor fågel kan man bryna först och sen steka färdigt i ugn (extra viktigt med späcket då). Har man en tillräckligt stor lergryta är det nog det allra enklaste och godaste. Och så ett diskret tips: Har man inte tillgång till tjäder eller orre kan man fuska till det med en rejäl SKOGSKYCKLING. Se mitt recept på denna läckerhet!